Archive Page 2



Vad tänker vi om Breivik?

Det har kommit många frågor till mig, de senaste dagarna, varför jag inte beskriver vad jag känner för vad som hänt i Norge. Den största orsaken till detta är att jag, av vad som hänt, blivit på gränsen till förlamad. Jag, och vi i Män för jämställdhet, sörjer tillsammans med det Norska folket att något sådant kunde hända.

Att många män kan göra mycket ont det är jag mycket medveten om. Trots denna medvetenhet är det ändå svårt att se hur en man kan skapa så mycket skada, död och sorg för så många. Men som en flicka från AUF, som var med på ön, uttryckte det: ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi alla kan skapa tillsammans”.

Men nu har jag i alla fall skrivit något om mina känslor. Du finner detta på min lite mer personliga blogg.

Tomas Wetterberg

Till Byggnadsarbetaren

Min första pappa vara murare. Upplärd till yrket under 30-talet och kvar fram till pension. Min andra pappa var snickare. Också han upplärd under 30-talet. Den första gjorde inte mycket annat än sitt yrke – den andra var både handbollsspelare och bandyspelare. Beroende av vilken säsong. Min son utbildade sig till snickare sådär 75 år senare, och mycket av byggnadsarbetarens maskulinitetsidé levde kvar, och lever ännu kvar. Min son var förresten också handbollsspelare med alla de maskulinitetsidéer som finns i den sporten. Han är dock inte kvar i varken yrket eller handbollen.

I dag har jag deltagit i en tyst minut för att hedra Byggnads döda och skadade arbetskamrater. Det var en uppmaning som jag fick på facebook, som jag kände starkt för. En vädjan från Byggnads där byggnadsarbetare uppmanade till en tyst minut över hela Sverige. Detta för att sätta fokus på deras arbetsmiljö, och för att påminna om att det fortfarande finns byggnadsarbetare som dör på arbetet. När jag stod där på balkongen och var tyst tänkte jag också på det som jag skrev när jag meddelade på Facebook att jag tänkte vara med. Jag tänker på hur den maskulinitetsbild som fortfarande råder, inte minst inom byggnadsområdet, kanske faktiskt är med och bidrar till att det sker olyckor och dödsfall inom deras område. Ja, inom många områden i samhället.

Mycket av de olyckor och det våld män utsätts för, är förorsakat av den bild av maskulinitet som råder. Den som säger att pojkar och män bör utsätta sig för risker för att inte ses som en ”fjolla” eller ”kärring”. Jag ser fortfarande byggnadsarbetare som går utan livlinor på smala brädor. Jag ser det när hus byggs här i Hallsberg och jag ser det när män skottar snö från taken på vintern.

Jag hoppas att Byggnads tog vara på vad jag skrev på Facebook. Att vi i Män för jämställdhet gärna kommer och pratar med byggnadsarbetare om förändring av maskulinitet.

 

Tomas W.

Är män ansvariga för sexslavhandel?

Det kan tyckas vara en retorisk fråga. Den om män är ansvariga för prostitution och människohandel för sexuella ändamål (som det så vackert heter).

Du som brukar läsa mina bloggar förstår nog vad mitt svar kommer att bli. Visst är det så att män, eller ska vi kanske kalla det för maskuliniteten, är ansvarig för prostitution och sexslavhandel, så som jag föredrar att kalla detta fenomen.

I två dagar har jag varit i Köpenhamn, där jag bland annat bott på ett hotell som ligger mitt i de kvarter där prostitutionen är som allra tydligast i Köpenhamn. Förutom en otroligt lärorik konferens blev jag också väldigt glad för att vi fick bo på Hotell Axel. Ett hotell vars ägare är en av sponsorerna till den konferens jag var med på. Förutom det är ägarinnan till hotellet mycket aktiv i arbetet för att fler hotell ska ta samma ställning mot sexslavhandel som just detta hotell. Tyvärr missade jag att ta en bild på den stora banderoll som hänger på ett av hotellen. Där framgår det tydligt hur flera hotell i detta område tar ställning mot prostitution och sexslavhandel. Glädjande budskap mitt på det stråk där kvinnor från andra länder tvingas ut för att sälja sina kroppar och där porrklubbarna ligger på rad.

Men den stora frågan jag bär på resan hem efter denna konferens är; varför är det så få män som är med i arbetet för att motverka denna människohandel. Det finns inte något som tyder på att de flesta männen köper kvinnor för sexuella ändamål. Om jag inte minns fel stod det på en affisch jag själv var med på för några år sedan, att det enbart var en man av åtta som hade köpt sex. I och för sig en rätt hög siffra. Dessutom handlade den undersökningen endast om de män som prostituerat en kvinna. En man som alltså köpt sig ett knull eller ett ”blow job”.Eller som jag brukar uttrycka det; En man som betalat för att våldta en flicka eller kvinna!

Men hur ställer vi oss till de sexköp som handlar om att konsumera pornografi? För även om inte alla kvinnor, och för all del också en hel del män, i pornografin liksom alla kvinnor, och för all del också några män, som är prostituerade är det kvinnor som utsatts för ett tydligt tvång. De riktigt frivilliga är nog inte så himla många. Framför allt inte om vi ska prata om riktigt fria val, utan någon form av påverkan från någon form av strukturell maktordning. Till exempel fattigdom. Den enda som har fritt val är den som utnyttjar en annan människa. Det kan hen faktiskt avstå ifrån.

Sexindustrin är en mäktig maktfaktor i våra samhällen, som på mängder av olika sätt påverkar vårt  tänkande. Inte minst när vi tänker på hur den globala marknaden ser ut. Hur många män i vårt land är det som åker till andra länder för att köpa kroppar?

Tomas W

Utredning om läsandet är bra

Jag tror på utredningar!

I dag kunde jag läsa i DN att en utredning ska få unga att läsa. Det är bra att regeringar tillsätter utredningar när de är bekymrade över sakernas tillstånd i vårt samhälle. Sedan är det inte helt fel att många kommer till tals när utredningen pågår – och av egen erfarenhet vet jag att det ofta är så, och att resultaten blir bättre när så sker.

Nu har Regeringens kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth bestämt sig för att tillsätta en utredning om litteraturens tillstånd i vårt samhälle. Det är bra! Jag hoppas då också att utredningen gör en liten historik om vad som faktiskt hänt när det gäller att få kvinnor och män att läsa. Kanske är det så att det rent historiskt har varit just Män som fått de största satsningarna? Jag tänker på hur folkbiblioteken skapades av den tidiga arbetarrörelsen med ABF i spetsen, hur arbetsplatsbibliotek lyftes fram och hur den billiga boken – En bok för alla – kom att öka läslusten hos arbetarklassen. Att faktiskt pojkar och män i allt högre grad också kom att läsa skönlitteratur genom dessa olika satsningar. Flickor och kvinnor som grupp har nog läst mer i alla tider.

Men så hände något som innebar att pojkar återigen valde bort läsandet. Fram för allt skönlitteraturen. Det blev liksom fult för pojkar och män att läsa. Eller vad var det som hände?

Jag hoppas utredningen tar hjälp av den forskning som finns för att ge oss lite mer svar på den frågan. Vad var det som hände? Blev det ”tjejigt” eller rent av ”bögigt” att läsa? Är det av den anledningen som identitetsökande pojkar ”väljer” bort läsandet?

Min uppfattning är att en utredning behöver ta till sig vad andra vad andra utredningar redan visat. Utredningar kan bli stärkande för varandra när så sker. Många utredningar de senaste 20 åren har visat att genusaspekten är viktig inom livets alla områden!

Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA), som ett färskt exempel, har visat med stor tydlighet vad genusaspekten på utbildning kan göra för att öka alla individers, såväl pojkars som flickors, möjligheter inom skolans ramar. Det finns tecken på att de vuxnas förväntningar på hur pojkar och flickor ska vara, innebär att i huvudsak pojkar förlorar i inlärningen, vilket så klart också påverkar pojkars värderingar och attityder kring läsandet.

I DEJA:s slutbetänkande Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan (SOU 2010:99), skriver de ”De förhållandevis stora genomsnittliga skillnaderna i betyg i olik ämnen har delvis sin grund i skillnader i intressen och upplevelser av vad som är viktigt att lära sig i skolan. Här är det uppenbart att samhällets olika förväntningar på flickor och pojkar formar dem olika och ger dem olika intressesfärer. Det är en utmaning för skolan att bryta den könsnormer som grundläggs utanför skolans väggar”

En mycket viktigt delrapport i DEJA:s arbete är också maskulinitetsforskaren Michael Kimmel:s rapport om ”Pojkar i skolan: ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen”, som jag tänker är bra bakgrundsmaterial (och som inte är nämnd i direktiven 2011:24) när riksarkivarien Tomas Lidman nu ska starta sin utredning om Litteraturens ställning.

Får Män för jämställdhet någon fråga om att på något sätt vara en del i utredningens arbete ska vi så klart tacka ja till den möjligheten.

 

// Tomas Wetterberg


klicka och kom till män för jämställdhets hemsida

Arkiv

Twitter