I dag kunde jag hitta en riktigt härlig nyhet på Regeringens hemsida.

Regeringen har beslutat att ge Skolverket i uppdrag att genomföra insatser som har till syfte att öka jämställdheten i förskolan. En viktig del i den satsningen, som jag också hoppas kommer att inbegripa mer arbete med genuspedagogiken, är att Skolverket får ett uppdrag att att skapa insatser för att öka andelen män som arbetar inom förskolan.

I dag uppgår andelen män som arbetar i kommunal förskola till 2,8 procent och inom fristående förskola till 5,3 procent, skriver Regeringen. Det har visserligen varit ont om män i förskolan genom tiderna och många olika försök har gjorts för att öka andelen. Men det har i alla fall funnits mer än dubbelt så mycket män tidigare. 1983 fanns det mer än 4,6 procent män i detta yrke.

Min uppfattning är att en viktig orsak till att så få män jobbat i förskolan är de föreställningar som finns i vårt samhälle om vad män, respektive kvinnor, är mest lämpade för att utföra för arbetsuppgifter. Dessutom oron för vad män kan hitta på med våra barn.

När polisen i Örebro grep en pedofil på en förskola år 1998, blev dessa föreställningar uppenbara. Nervositeten av vad män kunde göra med våra barn tog överhand och paniken blev stor. Jag själv arbetade då med ett jämställdhetsprojekt på Länsstyrelsen i Örebro och fick bland annat en fråga från riksradions nyhetsredaktion, om vad jag hade för uppfattning om att det på någon förskola i Stockholmstrakten hade satts upp skyltar med innebörden att; I dag arbetar en man på vår förskola, men han kommer inte vara själv med barnen.

I Örebro minskade andelen män inom förskola och fritidsverksamheten, liksom i resten av landet, efter denna händelse.

Det är skönt att idag höra jämställdhets- och förskoleminister Nyamko Sabuni säga att:
- Förskolan ska vara en attraktiv arbetsplats för både kvinnor och män. Det är viktigt att barn i förskolan får möta kompetent personal och vuxna förebilder som är både kvinnor och män.

Med det uppdrag som nu Skolverket får kommer de också att tar reda på vad som tidigare gjorts för att öka andelen män i förskolan. Vi kommer då få mer klarhet i att detta arbete är en lång process, som också handlar om värderingar. Är det maskulint tillräckligt att arbeta med omvårdnad av barn, för att unga män ska söka sig till dessa utbildningar. Kommer dem som arbetar i förskolan och föräldrar av alla de slag, att acceptera fler män som arbetar inom förskolan? Enligt en studie från 2005, som gjordes av Margareta Havung, kan vi se att män som arbetar inom förskolan utsätts för en hård granskning av sin omgivning – en ”riktig man” ska inte ägna sig åt sådan som kvinnor gör. Läs mer om detta i Jämställd förskola, som slutbetänkandet av Delegationen för Jämställdhet i Förskolan gav ut år 2006.

Det är också viktigt att vi har klart för oss varför vi vill ha fler män inom förskolan och vilken roll både kvinnor och män har i att vara en del i att förändra traditionella könsmönster och könsroller. Eller ska vi ha det för att förstärka den rådande genusordningen?

Män för Jämställdhet anmäler sig redan nu att låta sig inbjudas av Skolverket om någon referensgrupp kommer att starta

Tomas Wetterberg
Ordförande

…skriver bland annat Bengt Gripenlöf, styrelseledamot i riksorganisationen och Christer Karlsson från Malmögruppen av Män för jämställdhet i en artikel i Skånska.se

Alliansens idé med jämställdhetsbonusen kan dock ifrågasättas, då man för några veckor sedan kunde läsa i Dagens Nyheter att alliansregeringen har luckrat upp Försäkringskassans mål om ett jämställt uttag av föräldrapenningen. Tidigare löd formuleringen ”det samlade uttaget av föräldrapenning skall vara jämställt mellan kvinnor och män”, nu lyder formuleringen ”föräldrar ska genom Försäkringskassans information få goda förutsättningar att välja hur man vill fördela föräldrapenningsdagarna mellan sig”. Man har smugit bort jämställdhetsfokuset i formuleringen och detta utan någon som helst debatt kring frågan. Försäkringskassan fokuserar inte längre sin information för ett jämställt uttag av föräldrapenningen, så formuleringen har därmed fått effekt.

Jag tycker väljarna har rätt att få reda på var Alliansen står i jämställdhetsfrågan. Om Försäkringskassan inte längre ska jobba för ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen, varför har man i så fall kvar jämställdhetsbonusen?

/Lars Jennfors, styrelseledamot Män för jämställdhet

För några år sedan fick min fru ett brev där det framgick att ett av våra barn hade fått plats på en förskola i kommunen. Det var endast adresserat till min fru. I brevet stod det att ”ditt barn” har fått en plats på förskolan. Min fru fick vidare en möjlighet att fylla i om hon ville få tillgång till en e-tjänst för att kunna fylla i inkomst och schema. Den möjligheten hade inte jag. Men däremot skulle min inkomst också fyllas i. Jag blev minst sagt irriterad över detta brev och tog kontakt med rektorn för förskolan. Hon bad så mycket om ursäkt och skulle se över detta, för hon insåg vilka felaktiga signaler som sändes ut.

Vad vill jag då ha sagt med ovanstående två exempel? Tycker man från politiskt håll att papporna är lika viktiga för barnen som mammorna, vilket man ger uttryck för att man tycker, så bör budskapen som sänds ut också visa på detta. Det blir inte bra när man å ena sidan säger att man vill öka jämställdheten i vårt samhälle och samtidigt sända ut signaler som visar på motsatsen.

Att en statlig myndighet skickar ett brev till mig, där min fru beskrivs som en han är givetvis inget illa ment. Det är en enskild person som gjort ett mänskligt misstag, och skickat ut ett brev med en standardtext. Problemet var bara att jag tillhörde den unika klick där pappan tar ut fler dagar än mamman, och då blev det fel. Men samtidigt säger det någonting om organisationen och den norm som råder. Är det någon som borde vara extra noggrann med sitt budskap så är det staten och dess myndigheter.

I fallet med den kommunala förskolan är det heller inget illa ment. I detta fall är det inget mänskligt misstag. Man har helt enkelt inte vidgat sina perspektiv, utan skrivit blanketten utifrån den norm som råder. Det vill säga den norm som säger att mamman är huvudansvarig för barnen och allt som har med dem att göra, medan pappan ska tjäna pengar och stå för kostnaderna.

Ska vi ställa krav på att pappor ska ta ett större ansvar för sina barn måste vi också visa att de är lika viktiga och betydelsefulla för barnen som mammorna är. Idag är det tyvärr så att man många gånger inte visar detta.

/Lars Jennfors
Styrelseledamot

Jag kan inte annat än att koppla ihop detta till normerna kring manlighet. Vidare misstänker jag att det är fler män än kvinnor som tackar nej om samtalsstödet är ett erbjudande och inte en självklar del av vården. Två år efter denna operation fick min pappa cancer och gick bort. Vi fick aldrig riktigt låtsas om den rädsla och sorg vi alla kände inför det vi visste var på väg. Jag undrar vad han själv gjorde med de känslorna. Var lade han dem? Eller hade han lyckats täppa till den delen också? Är man inte då bara en del av den person man annars skulle varit?

Jag älskade min pappa. Trots att jag inte fick träffa hela honom.

Lena Winge
Styrelseledamot

Absoluta merparten av alla män skulle aldrig få för sig att använda sig av våld i dessa sammanhang. Samtidigt är det nästan uteslutande män som utför dessa handlingar, och detta faktum saknas till viss del i debatten. Vad beror det på att det är just männen som utför våldet? Män för jämställdhet sätter fokus på just detta. Det vill säga hur samhälleliga och sociala manlighetsnormer och -ideal påverkar samhället. Arenavåldet är till viss del ett uttryck för hur dessa normer och ideal påverkar samhället. Den bild som samhället skapar kring vad en man är och vad en man förväntas göra, är en del av problemet. Långt ifrån hela problemet, men en del.

Här och nu måste arenavåldet lösas på annat sätt. Men i ett långsiktigt perspektiv krävs det också ett arbete för att förändra den samhälleliga bilden av vad en man är och vad en man förväntas göra. Det skulle vara ett steg för att få bort våldet i samhället och därmed även på våra idrottsarenor.

Lars Jennfors

Ledamot i styrelsen för Män för jämställdhet

Att många män kan göra mycket ont det är jag mycket medveten om. Trots denna medvetenhet är det ändå svårt att se hur en man kan skapa så mycket skada, död och sorg för så många. Men som en flicka från AUF, som var med på ön, uttryckte det: ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi alla kan skapa tillsammans”.

Men nu har jag i alla fall skrivit något om mina känslor. Du finner detta på min lite mer personliga blogg.

Tomas Wetterberg

I dag har jag deltagit i en tyst minut för att hedra Byggnads döda och skadade arbetskamrater. Det var en uppmaning som jag fick på facebook, som jag kände starkt för. En vädjan från Byggnads där byggnadsarbetare uppmanade till en tyst minut över hela Sverige. Detta för att sätta fokus på deras arbetsmiljö, och för att påminna om att det fortfarande finns byggnadsarbetare som dör på arbetet. När jag stod där på balkongen och var tyst tänkte jag också på det som jag skrev när jag meddelade på Facebook att jag tänkte vara med. Jag tänker på hur den maskulinitetsbild som fortfarande råder, inte minst inom byggnadsområdet, kanske faktiskt är med och bidrar till att det sker olyckor och dödsfall inom deras område. Ja, inom många områden i samhället.

Mycket av de olyckor och det våld män utsätts för, är förorsakat av den bild av maskulinitet som råder. Den som säger att pojkar och män bör utsätta sig för risker för att inte ses som en ”fjolla” eller ”kärring”. Jag ser fortfarande byggnadsarbetare som går utan livlinor på smala brädor. Jag ser det när hus byggs här i Hallsberg och jag ser det när män skottar snö från taken på vintern.

Jag hoppas att Byggnads tog vara på vad jag skrev på Facebook. Att vi i Män för jämställdhet gärna kommer och pratar med byggnadsarbetare om förändring av maskulinitet.

Tomas W.

Ansvarig minister för frågan – Erik Ullenhag (fp) – gjorde idag ett tydligt uttalande med anledning av IDAHO, som dagen också kallas. Det är bra. Men jag skulle önska att ministern framställde frågan också som ett brett allmänintresse.

Jag delar så klart synen att homo- och transfobin ytterst drabbar homo- och transsexuella personer – det är frågan om ett hårt och skadande förtryck med ibland mycket våldsamma uttryck och allvarliga konsekvenser. Det är helt oacceptabelt. Samtidigt så drabbar homo- och transfobin oss alla, vilket allas medvetenhet behöver öka om. I själva verket är det en av de starkaste krafterna som finns för att hålla på plats ojämställda könsnormer för alla kvinnor och män – oavsett sexuell identitet.

Att ”bög” eller ”fjolla” är ett rätt så vanliga skällsord mot killar i allmänhet när de på något sätt bryter mot föreställningarna om en dominant manlighet avslöjar mekanismerna bakom detta. ”Bögtest” av olika slag är inte ovanliga på skolgårdar runtom i landet där killar som visar att det gör ont när de utsätts för diverse fysiska grymheter blir förlöjligade och utfrysta genom att benämnas just ”bög”. Fotbollsklackar använder regelmässigt ”bög” som ett skällsord för att psyka domare eller motståndare. ”Bög” är här nära besläktat med ”kärring”.  Allt handlar om att hålla en manlighet baserad på makt och manliga hierarkier på plats. En manlighet som anger att män inte får visa sårbarhet, närhet, svaghet eller hela spektrumet av känslor. En manlighet som skadar många män såväl som relationerna till kvinnor och till andra män. En manlighet som gör många män känslomässigt ensamma och isolerade.

Höga politiker har en särskild möjlighet och ett särskilt ansvar att formulera problem så att förändring möjliggörs. Till nästa års IDAHO hoppas jag att ansvarig minister många gånger om har talat om homofobi och transfobi både som ett oacceptabelt problem för gruppen homo- och transpersoner, och också som ett problem för alla. För om problemet läggs fram som ett problem för alla, ja då tror jag förändring uppnås snabbare. Alla tjänar på en värld utan homo- och transfobi.

/Klas Hyllander

Läs mer i denna artikel i Helsingborgs Dagblad
Här är fler webbpubliceringar om IDAHO:

• Manifestation i Växjö
• Manifestation i Borås

Machofabriken är för övrigt ett nytt utbildningsmaterial som motverkar homo- och transfobi