Till Byggnadsarbetaren

Min första pappa vara murare. Upplärd till yrket under 30-talet och kvar fram till pension. Min andra pappa var snickare. Också han upplärd under 30-talet. Den första gjorde inte mycket annat än sitt yrke – den andra var både handbollsspelare och bandyspelare. Beroende av vilken säsong. Min son utbildade sig till snickare sådär 75 år senare, och mycket av byggnadsarbetarens maskulinitetsidé levde kvar, och lever ännu kvar. Min son var förresten också handbollsspelare med alla de maskulinitetsidéer som finns i den sporten. Han är dock inte kvar i varken yrket eller handbollen.

I dag har jag deltagit i en tyst minut för att hedra Byggnads döda och skadade arbetskamrater. Det var en uppmaning som jag fick på facebook, som jag kände starkt för. En vädjan från Byggnads där byggnadsarbetare uppmanade till en tyst minut över hela Sverige. Detta för att sätta fokus på deras arbetsmiljö, och för att påminna om att det fortfarande finns byggnadsarbetare som dör på arbetet. När jag stod där på balkongen och var tyst tänkte jag också på det som jag skrev när jag meddelade på Facebook att jag tänkte vara med. Jag tänker på hur den maskulinitetsbild som fortfarande råder, inte minst inom byggnadsområdet, kanske faktiskt är med och bidrar till att det sker olyckor och dödsfall inom deras område. Ja, inom många områden i samhället.

Mycket av de olyckor och det våld män utsätts för, är förorsakat av den bild av maskulinitet som råder. Den som säger att pojkar och män bör utsätta sig för risker för att inte ses som en ”fjolla” eller ”kärring”. Jag ser fortfarande byggnadsarbetare som går utan livlinor på smala brädor. Jag ser det när hus byggs här i Hallsberg och jag ser det när män skottar snö från taken på vintern.

Jag hoppas att Byggnads tog vara på vad jag skrev på Facebook. Att vi i Män för jämställdhet gärna kommer och pratar med byggnadsarbetare om förändring av maskulinitet.

 

Tomas W.